Villa-Wille går ikväll in i bandysäsongen med stor revanschlust
Tidiga mornar med att serva maskiner blandas med mål för såväl Villa Lidköpings räkning som för svenska landslaget. I januari tog han sitt första VM-guld och i våras föll Villa i SM-finalen. Däremellan servade han maskiner för oss. För bandyproffset William Arvidsson gör vardagsvariationen det lättare att fokusera.
Farfar-Mikael, med nummer 16 på ryggen, vann aldrig med Villa men gjorde 561 mål på 403 matcher. SM-guldet bärgade han med IFK Motala 1986–1987. Pappa-Martin har hängt på ”Villabussen” sedan fyraårsåldern och hann med att spela ett par matcher med farfar-Mikael. Martin valde att klyva sin fars nummer och spelade över 300 matcher med nummer 8. SM-guld tog han ej som spelare men han ledde projektet ”16 till A-lag” som fostrade ett dussin, idag, etablerade spelare. En av dem sonen William.
– Det är klart det är lite press att både farfar och pappa är stora profiler i klubben. Även om jag inte alltid jämförs med dem så finns det innerst inne där hela tiden. Pressen var större när jag var yngre men åren i AIK och Gripen gjorde att jag skapade mitt eget namn om man säger så, säger William Arvidsson, #33 i Villa Lidköping och servicetekniker på Renta Lidköping.
Om du tar och klyver #8 i mitten (lodrätt) då blir det 33. Ett finurligt nummerval. Williams första säsong i A-laget som junior var den där säsongen 2018/2019 som ledde fram till klubbens efterlängtade och första SM-guld. Då med pappa-Martin som assisterande tränare och på grund av skador i truppen fick William chansen. Med 12 mål på lika många matcher blev det snack på byn.
– Det är det häftigaste jag upplevt. När hela Lisch stormade isen på Studenternas. Mot mesta mästarna Västerås SK lyckades vi vinna med 8-4. Den glädjen, efter 85 års lång väntan. Sedan dess har jag bara velat vinna mer, säger Wille.
Bandy, bandy, bandy – flytten till AIK och Solna
Som junior i Villa och ett lag som bara inte kunde förlora valde Wille att lämna klubben i sitt hjärta för att få speltid. I AIK fick Wille stort förtroende och kunde ta plats på ett helt annat sätt, redan första säsongen gick de till final men i förlängningen vann moderklubben i stället. Två år i AIK följdes upp med två i Gripen där Trollhättangänget hans sista säsong tog sig sensationellt till kvartsfinal. Där det tog stopp mot giganten Villa.
– Att fostras i Villa som spelare och människa var oslagbart. Åren utanför klubben gav mig viktiga erfarenheter jag fått ta med hem. Jag lärde mig under dessa år också vikten av att ha något annat att koppla ifrån till. Det har varit nyttigt för mig att jobba samtidigt.
När dåvarande klubbchefen ”Sparris” avslöjade att Wille var åter i mars 2024 hörde klubbchefen sig även för om vi behövde förstärkning. Sagt och gjort. Sedan dess har han lagt sina mornar i Rentaskrud och vi tror att den variationen gjort honom bättre.
– Det är klart att det är grus i ögonen en morgon efter sen bussfärd hem kvällen innan. Men sammantaget så gör jobbet att jag kan koppla ifrån lite och inte gräva ner mig helt i bandyn. Dagen efter en match som vi vunnit och där jag bidragit med en del baljor, jo då dröjer jag mig gärna kvar i vid kaffemaskinen. Har vi snarare förlorat och jag spelat bedrövligt, då ser jag till vara för mig själv och gör rent maskiner i blåsrummet, säger Wille.
VM-guld i Björneborg Finland i januari
Han etablerade sig i landslaget 2025 och blev uttagen till VM 2026, i Finland. Under en vecka samlas och spelas VM. Där turneringens sista match bara måste sitta. Med sina 23 mål blev Wille hela VM:s anfallare.
– Sveriges bästa spelare från alla hörn samlas och på kort tid ska vi spela som ett lag. Det var en sådan fullträff i finalen, maximal utdelning, mot Finland som vi vann mot med 9-1, bara ett par dagar tidigare hade vi förlorat mot dem i gruppspelet, berättar Wille och tillägger:
– För mig är landslaget det största kvittot man kan få på att man gjort en bra säsong. Gjort något bra. Stolt över att fått representera vårt land och gör det gladeligen igen. Och igen.
Busen som hittat lugnet
Tidigare i karriären var han hetlevrad på isen och även om han fortsatt är det så väljer han sina strider på ett helt annat sätt idag. Med klubblag, landslag och Renta är vinterkalendern tjock som grädde. Samtidigt som och umgänget med sambon Elsa skapar lugnet. Helgkvällarna där de tillsammans lagar mat, som paradrätten plommonspäckad karré, avnjuts mellan säsong med ett glas vin, och under med ett glas mjölk.
– Elsa är bra på att hitta på saker som skingrar mina tankar. Vi har väldigt kul tillsammans och jag är väldigt tacksam för allt hon gör för att underlätta mitt bandyliv.
Med SM-guld i återkomsten 2025 blev det snöplig förlust i våras under SM-finalen, mot tabellsjuan Edsbyn med klara 8-2. En revanschlust som syns i ögonen på alla Villaspelare inför säsongspremiären ikväll mot SAIK.´
– SM-finalen i våras var ett riktigt magplask. Det blev mål på helt banala sätt och bollen studsade helt fel för oss. Edsbyn gjorde alla rätt och vi lyckades inte vara där i matchen vi skulle varit där. Målet i år är att spela om den matchen och göra rätt för sig, avslutar Wille.
